Ligger nu hemma i min luftsäng, återigen.
Trött som ett slo efter den här veckan alltså.
Fy fan.

Om någon undrar varför jag uppdaterar så himla oregelbundet hela tiden så jag kan jag berätta att jag egentligen inte har ett eget internet hemma, utan endast har tillgång till det då min mor är utomlands. Eller när hon sover. För hon är ständigt online annars. Lever Facebookliv.

Igår kväll fick jag i alla fall veta att två av de där danskarna (?) som att på parkbänken när jag blev biten av den lilla hunden, blev tagen av polisen strax efter att jag gått föri. Knarkare tydligen. Hög som hus när polisen kom. Kanske var därför de skrattade lite väl mycket.

Mor och hennes man kom hem från USA igår kväll!
Efter tre långa veckor, en USA-resa och ett Las Vegas-bröllop rikare, så kommer dem hem med tre stora resväskor med ENDAST presenter!
  Hade inte väntat mig att få en endaste pryl men jag hade tydligen fel. Den bästa presenten var nog parfymen och handkrämen från Victoria Secret. Jag kommer lukta ljuvligare än vanligt hädan efter.
Jag fick också en speciell munspray (se bild) som var märkt med konceptet "Understand your mother instantly! without having to meet or talk with her!!!". Klockrent. Visste att den var till mig direkt när jag såg hur mamsen drog upp den ur en kasse fylld med småsaker och godis. Sedan jag flyttade hem från Stockholm har min mor och jag småbråkat konstant. Men vi skämtar jämt om det. Kul relation liksom. Haha! Älskar henne ändå, såklart, även fast våran relation är lite si och så just nu.
  Ja, vad fick jag mer då? Jo, jag fick utöver det två tröjor, en jättefin kavaj och en klänning samt ett par örhängen och en liten rolig godispåse det stod "Fat free food, Swedish Fish candy" på.

I säkerhetskull, i fall om mamsen skulle få för sig att läsa detta inlägg någon gång:
Älskar dig mamma! Du är verkligen underbar ibland!

Och  just det! Fick se ett filmklipp där mor och "far" gifte om sig i Las Vegas av en Elviskopia. Helt sjukt! Precis som på tv ju. Jättehärligt att se. Vill också gifta mig i Vegas!

En av presenterna från USA.

Blev biten av en hund en vanlig torsdagsmorgon, inför ett gäng danskar som tydligen tyckte det var askul...

Har precis anlänt till skolan och är fortfarande lite smått chockad över vad som hände påvägen hit.
  Knallade på som vanligt genom parken bakom Stadshuset men precis när jag går förbi ett gäng danskar(?) som sitter på parkbänken mittemot fontänen, så kommer det en snubbe med en pytteliten hund som - läs och häpna - biter mig i smalbenet! Helt otippat! Vem hade väntat sig det en vanlig torsdagsmorgon? Inte jag i alla fall. Verkligeten, precis som jag själv, slutar aldrig förvånna helt enkelt. Kan fortfarande inte riktigt förstå vad som just hände.
  Hur som helst så börjar danskarna skratta hysteriskt. Varför bet hunden mig? Den var hur söt som helst. En pyttehund med hög "awww"-faktor. Fast den hade förmodligen som många andra hundar i världen, rabies. Eller någonting annat. Kanske hade den lilla stackarn haft en dålig barndom, eller bara en dålig dag. Jag vet inte.
  Allt är inte vad det ser ut att vara. Precis som på våren när solen lyser så beundransvärt starkt, så som den inte gjort sedan den varmaste sommardagen och man tror att det är okej att glida runt i t-shirt hela dagen. Sen fryser man ihjäl. Totalt lurad alltså.

Ligger just nu i min luftsäng som jag förövrigt köpte på Rusta igår eftermiddag.
Här bloggar jag lite, kikar på lite karlar på diverse dejtingsidor osv.
Suktar efter en kopp te och bara tar det lungt liksom.

Och apråpå dejtingsidor...
Har du varit på Drakborgen någongång? Det kanske bara finns i Sundsvall, men i alla fall. För de som inte vet så är det ett stort lekland inomhus för barn, i Birsta, Sundsvall.
  Åkte dit med lillasyster i lördags, tillsammans med storasyster och hennes pojkvän. Hade askul! Var lite tveksam till en början men sedan (rätt vad det var) så befann jag min inne i den så kallade "borgen" och sprang runt med alla barn och deras utmattade föräldrar. Upp och ner, in och ut, hej och hå. Genom tunnlar och små hål, över nät och ner för rutschkanor. In i hoppborgar och ut lika fort. Helt galet. Och framörallt så hade lillasyster roligt! Det var huvudsaken de!
  Grejen var att jag hade snackat med en karl på en dejtingsida ett par dar och precis innan jag kom in på Drakborgen så fick jag för mig att han skulle vara där. Typ:

"haha! men Gud, tänk om han är därinne...?"

"nä, men det är han ju inte... ofta liksom..."

Sedan när vi tagit av oss skorna och så, så ser jag att det är rätt mycket folk där. Ser dock ett ledigt bord och slår mig ner i väntan på koffeinkick innan lekandet kan börja. Vem sitter vid bordet bredvid? ja, vem om inte han! Gud vad nervös jag blev, höll på att dö inombords. Pinsamt. Kunde knappt andas vafan. Vad är det för fel på en? folkskygg eller? ...
  Jag intalade mig själv att han inte kände ingen mig och strutade i att säga hej, blyg och folkskygg som jag kan vara. Men direkt när jag kommer hem loggar jag in på denna dejtingsida och vem har skrivit? meddelandet var märkt med "drakborgen". Haha! Han hade ju sett mig, såklart.
  Gissa vad? Till helgen blir det en dejt!

Kvällsäventyr på naturreservat!

Nu är jag precis hemkommen från en liten måndagsutflykt. Vi var på naturreservatet Klampenborg. Klampen! Förutom mig själv så tog jag med lillasyster, min jämårigasyster, min äldsta syster inklusive pojkvän och hund och sist men inte minst, min kusin. Perfekt kväll. Vi letade snäckskal och finsten, grillade (soja)korv och drack festis. Sedan satt vi vid grillplatsen intill vattnet och iakttog belysningen från fabriken tvärs över vattnet. Det låter kanske inte så mysigt, men det var verkligen det. 10 av 10! Men en av lamporna gjorde nästan disco över vattnet, hunden har ju epillepsi så man fick hålla för ögonen på honom när han stirrade åt "fel" håll...

Nämen, hallå där!
Igen, tre minuter senare. Nästan.
Är så himla skrivsugen idag. Det är nått fel på mig. Men det gör ingenting, för jag älskar ju att skriva.

"Jag är så jävla sjuk liksom?!"

sitter just nu på skolan, typ direkt innanför entrén. Har suttit här sedan jag anlände, strax innan 09:00. Konstigt att jag inte får ont i rumpan, har suttit på samma ställe i över tre timmar? Jag är fan sjuk! (men jag måste tyvärr sluta påpeka det. För jag är en sån som tror att man blir någonting om man tror det tillräckligt mycket och det kan vara en av andledningarna till att man är så). Har olyckligt nog missat en lektion, Idrotten. Outch! men jag har faktiskt inte varit på den på hela terminen. Inte ens träffat idrottsläraren. Trots det har jag fått 50% närvaro. Haha! Har en teori om att Idrottsläraren kan känna min närvaro, men inte se den. Jag har alltid haft förmågan att vara halvt närvarande.

Nyttig information: Vad har vi lärt oss av detta? Jo, att vara "inte helt närvarande" inte måste vara en negativ egenskap! Utan kan istället, som i mitt fall, vara till nytta. Halvnytta liksom.


Awkward.
Fick för en stund sedan sällskap av två tjejer som går samhälle på engelska, SPIN tror jag det heter nu för tiden. De brukar också sitta här, har suttit med dom förut. Verkar vara snälla, trevliga tjejer det där. Pratar jämt engelska.
  Idag, typ nyss, så sa den ena tjejen plötsligt "you're so pretty!" "I mean it, you're soo pretty!" haha, visste inte vart jag skulle ta vägen. I was like "what?! no!", gave her a smile and put my tomatoface in the computer again.


Snart körkort!
Innan skolan gick jag till och med till trakikskolan, city.
Där jag räknade ut att totala kostanden för mig att fixa körkort blir 5400:- !!!
Exlusive drivmedel och såklart, själva bilen.


Har första lektionen för idag (Historia!) om 10 minuter, måste gå!
Ger er ett slappt hejdå.
hörs hej

Besvikna själar, mänskliga väckarklockor och äckliga bussar.

Jaha, min vanliga otur antar jag. Skrev förra inlägget baserat på min presentation, det vill säga den presentationen som försvann i samband med designbyte. Men ja, vad spelar det för roll egentligen? just det ja, det spelar ingen roll alls.

- Skitsamma liksom, sa hon som blev besviken ända in i själen.

Idag är det en ganska fin dag, fast som vanligt med några få avvikelser.

vaknade tidigt av att min kusin väkte mig. Klockan var då 05:40 har jag för mig, inte så bra koll i och med att jag inte har någon telefon, och med andra ord ingen digital (eller analog) väckarklocka heller. Men däremot så har jag fått en privat, rätt mänsklig, väckarklocka. Från och med idag är det min kusin som väcker mig varje morgon, stackars henne. Innan idag var det min storasysters pojkvän, lyckliga han.

I alla fall, hur som helst, att åka buss är det värsta jag vet. Bara så att ni vet det. Ni, du, hon, han, den, det, dem, de. Nu vet alla som läst den meningen. Men imorse åkte jag buss ändå, typ som varje vardagsmorgon. Och nästan varje gång jag kliver på en buss så är det som om en klantighetsvåg går rakt in i mig. Inte igenom, utan in i mig och den stannar där tills jag kliver av. Om jag har tur. Så jävla sjukt. Antingen så ramlar jag när jag kliver på, eller när jag kliver av. Om jag inte gör det så går jag in i någon, eller som de flesta gånger, in i någonting. Imorse slog jag huvudet i taket när jag skulle sätta mig, fy. Det gjorde ont ju. Och i fredags fastnade jag med jackan i ett armstöd när jag var på väg ut ur detta fordon från helvetet. Orkar inte med dessa bussar... eller mig själv.
Måste. Sluta. Skylla. På. Bussarna.
Det enda som är fel på bussarna egentligen är att de är äckliga, att det är äckligt att åka buss och att äckliga människor åker buss.

Känner alltså stor besvikelse genemot kollektivtrafiken, också.

Och det var typ det jag hade att säga, för tillfället. Jag återkommer.

Jag börjar väl såhär då, genom att skriva ungefär samma sak som står i min presentation:

Startade upp den här bloggen för att jag är en sån där knepig människa som måste skriva av sig hela tiden. En sån där jobbig jävel som har så mycket att berätta för alla hela tiden men (nästan) aldrig ingen att berätta för. Eller ja, egentligen har jag massor av människor runt om mig att berätta alla historier och skit för, men ingen vill ju lyssna. Folk kan lyssna, men det är inte riktigt samma som att de vill lyssna. Hur kul är det att berätta en massa för någon som inte vill höra egentligen? Precis, det är de jag menar! - Det är inte så jävla kul. Så just därför sitter jag här och skriver istället, då slipper små, rara, söta och ack så oskyldiga människor höra allt som ej är menat för deras ointresserade men ändå, konstigt nog, så nyfikna öron.